Italian Expressionist Painter and Sculptor, 1884-1920 Amedeo Clemente Modigliani (July 12, 1884 ?C January 24, 1920) was an Italian artist of Jewish heritage, practicing both painting and sculpture, who pursued his career for the most part in France. Modigliani was born in Livorno (historically referred to in English as Leghorn), in northwestern Italy and began his artistic studies in Italy before moving to Paris in 1906. Influenced by the artists in his circle of friends and associates, by a range of genres and art movements, and by primitive art, Modigliani's œuvre was nonetheless unique and idiosyncratic. He died in Paris of tubercular meningitis, exacerbated by poverty, overworking, and an excessive use of alcohol and narcotics, at the age of 35.  Related Paintings of Amedeo Modigliani :. | Red Bust (mk39) | Nude | Caryatid | Rose Caryatid with Blue Border | Portrat des Leopold Zborowski |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Joseph Nitschner
Description painter Date of birth 1805(1805) Location of birth/death Eggenburg Vienna
Edward John Eyre
1815-1901,British colonial administrator. In Australia (1833?C45) he was a magistrate, explorer, and writer on Australian geography, and had a reputation for sympathy for the aborigines. After terms as lieutenant governor of New Zealand (1846?C53) and governor of St. Vincent (1854?C60), he became (1864) governor of Jamaica. He was recalled in 1866 after suppressing a black uprising the year before in which more than four hundred Jamaicans were executed. Eyre was accused of brutality and illegal acts, especially in the execution of George Gordon, a black member of the Jamaican legislature who had contravened the martial law imposed during the emergency. He was recalled in 1866. Several attempts, promoted by John Stuart Mill, Goldwin Smith, and Herbert Spencer, to try him for murder were forestalled by a committee of admirers, which included John Ruskin, Alfred Tennyson, Thomas Carlyle, and Charles Kingsley. An English grand jury declined to indict him, and a royal commission exonerated him, while criticizing his ??unnecessary rigour.?? The episode contributed to the fall of the government of Lord John Russell in 1866.